forandramera.blogg.se

Vi kom fram med våran lilla familj och två extra barn, fullpackad bil och hunden.. Alla ute ur bilen och var och en är fullpackade med påsar och väskor som vi ska ta med in i vårt hus... Kånkande och hunden dra, kålsvart ute för klockan är halv sex på kvällen... När vi närmar oss dörren ser jag att dörren på farstubron står lite öppen, slänger ett snabbt öga på dörren och säger STOPP!! Alla stannar... Kom tillbaka barn, säger jag. C ser frågande på mig.. Någon har varit inne i huset säger jag.. Han släpper allt och skriker FAN!! Då förstår lilla T, hon börjar gråta.. Kom vi går tillbaka till bilen säger jag.. Vi försöker ta oss ner igen 3 barn och en hund och jag och all packning.. Det eskalerar... Lilla T får panik.. Lugn, öppna dörren på bilen så blir det ljust igen. Hon piper fram, jag kan inte, och gråter och skakar i hela kroppen.. Mitt hjärta brister i tusen bitar när jag ser hennes rädsla... Hur kan någon utsätta andra för något sådant?! Jag är ju själv en riktig räddhare men nu var det bara att försöka stänga av så inte barnen skulle bli ännu räddare... Väl inne med alla i bilen igen låsta dörrar och jag körde ut på vägen, då brast det för nästa lilla plutta, lilla A... Dom grät och var panikslagna... 😔 Jag gjorde allt jag kunde för att dom skulle känna sig trygga i stunden.. Tur att min egen lilla tös somnade som på beställning när vi satt där och väntade.. Sen hände allt som måste göras, polissamtal, poliser kom ut och sedan tekniker...... 

 

Nu i natt sov vi där, jag var rädd, nu behövde jag inte längre vara stark och modig inför barnen... Jag låg vaken halva natten och hörde konstiga ljud... Det var första gången inatt som jag blev glad över att L vaknade och ville ha flaskan, då slapp jag vara vaken själv en stund.. Innan vi kom dit så kändes allt bra, men väl där när natten föll på ändrades känslan fort.. Man har ju ingen aning om vad det är för idiot som gjort det, kommer den/de tillbaka och tänk om vi är där då!